tisdag 26 juni 2012

Obama avrättar politiska motståndare världen runt

Varför gillar vi Obama?
KRÖNIKA

Can I kick it? YES WE CAN.
Ingen tyckte att det var roligt när jag skämtade om att A Tribe Called Quests gamla dänga skulle bli Barack Obamas nya kampanjlåt. ”It” i det här fallet syftande på konstitutionen eller bara medborgerliga rättigheter i allmänhet. Jag medger att det var ett skämt med lite för många led. Och verkligheten är det dessutom väldigt lätt att hålla sig för skratt inför.
För två veckor sedan avslöjades att president Obama har en ”dödslista”, och att han personligen bestämmer vilka som ska dödas i de amerikanska drönarräderna. Han går igenom förslagen från underrättelsetjänsten, utvalda efter kriterier som administrationen inte vill avslöja, och väljer ut målen. Sen dör de.
Eller också dör någon annan. Vi har ingen möjlighet att veta hur många som dör av misstag. Enligt de regler som administrationen satt upp räknas alla dödade män inom rimlig ålder som ”enemy combatants”. Otroligt praktiskt, förstås. När nyheter kablas ut att ”rebeller” dödats i drönarattacker betyder det alltså bara att de döda var något sånär vuxna män.
Det var lite svårare att hävda när en 16-årig amerikan dog i en drönarattack i Jemen i höstas, men lite svinn får man räkna med.
MAN SKULLE KUNNA föreställa sig att det här väckte bestörtning. Obama pekar och någon dör. Ingen rättegång, ingen bevisvärdering, inget försvar. Han pekar, de dör, oftast ihop med ett gäng oskyldiga förbipasserande.
Det så kallade kriget mot terrorismen påstås innebära att ingen behöver behandlas enligt vanliga lagar. Man behöver inte ens behandla människor enligt krigets lagar, eftersom det är ett så speciellt krig. Man kan, om man är USA:s president eller militär, döda lite som man vill.
Var är bestörtningen? Var är 500 000-mannademonstrationerna genom Berlin? Var är åtminstone alla upprörda artiklar i Aftonbladet? Expressen skrev i en ledare att det här med drönarmord på folk man ogillar väl var okej så länge det bara var USA som höll på, men det vore dumt om Kina började.
DET ÄR VÄLDIGT SVÅRT att slå ifrån sig misstanken att reaktionerna hade varit något annorlunda om det hade varit George W Bush som haft en dödslista.
För vi, och nu räknar jag in mig själv i en bred europeisk centervänster, gillar ju Obama! Vi har tittat på West Wing och vi har följt de slemma republikanernas primärval och skrattat åt fundamentalisten Rick Santorum samtidigt som vi allvarligt sagt till varann att ”herregud om han fick fingret på knappen.”
Skulle Santorum döda fler eller färre än Obama?
Det finns många politikområden för vilka tanken på en republikansk president är verkligt skrämmande. Det gäller särskilt alla som rör underliv och kvinnors kroppar. Det är också tveksamt om en Romney skulle agera annorlunda än Obama, förre presidentkandidaten John McCain förklarade exempelvis att läckorna om dödslistan bara syftade till att stärka presidentens ställning.
KANSKE STÄMMER DET. En stor stödsajt för demokraterna – Democratic Hub – har en stolt sammanställning av vad Obama åstadkommit som president. Mer än hälften av punkterna på listan är döda människor. Han har pekat, de har dött. Bortom lagen.
De dödade ska nu vinna valet åt Barack Obama, mottagaren av Nobels fredspris. Europeisk vänster kommer hurra och glädjas med honom.
Can we kick it? Yes we can
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar